Idag tar vi förgivet att det ska komma friskt och gott dricksvatten från kranen hemma – men så har det inte alltid varit.
Människan har i alla tider valt boplats utifrån närheten till drickbart sötvatten. Gårdar, byar och städer har därför oftast placerats i närheten av vattendrag eller där det funnits bra tillgång på grundvatten.
I samband med att Sverige industrialiserades så växte städerna väldigt snabbt. Till slut var västeråsarna så många att grundvattnet inte längre räckte till, dessutom hade vattenkvalitén i brunnarna försämrats under slutet av 1800-talet. Det var därför mycket vanligt att sjukdomar som kolera spreds via infekterat vatten under den här tiden, vilket var ett stort hälsoproblem. Stadsfullmäktige i Västerås beslutade därför att det skulle anläggas en fullständig vattenledningsanläggning och ett avloppsreningssystem, med utlopp i Svartån nedanför Slottsbron. 1888 var det första vattenverket vid Kvarnbrovreten igång, men denna anläggning höll inte så bra som man hade trott. Redan 1906 byggde man därför ett nytt vattenverk på Hässlö, där man tog vatten ifrån brunnar i Badelundaåsen. På samma plats ligger även dagens vattenverk, men sedan 1940-talet tar vi vårt vatten ifrån Mälaren.
Under slutet av 1800-talet var medellivslängden ca 50-55 år i Sverige. 100 år senare, i slutet av 1900-talet, var medellivslängden 80 år. Vad tror ni det beror på? Jo, mycket tack vare vårt utbyggda vatten- och avloppsledningsnät.
