Hela 2,5 miljoner liter avloppsvatten i timmen strömmar det in till Kungsängsverket i Västerås. Vattnet kommer in via två kulvertar under reningsverket. En från de centrala/västra delarna av Västerås och en från de östra.

Inne i grovreningen fångar ett stort galler upp bindor, tops, kondomer, hårtussar, bomull och annat som inte hör hemma i avloppet. Bara vatten från badrum, kök och tvättstuga samt toapapper, bajs och kiss ska spolas ner i avloppet.

När grovreningen är klar förs vattnet vidare till djupa bassänger; Sandfånget. Här avskiljs sand och andra tyngre partiklar från vattnet. Genom att blåsa in luft i bassängerna får man allt som är är tyngre än vatten att sjukna till botten.

Vid försedimenteringsbassängerna faller smuts och partiklar – slam - ned till botten och föses ned i en ficka med hjälp av stora skrapor. Slammet samlas på botten och leds vidare till en rötkammare. På vägen passerar det slamsilpressar som fångar upp bland annat hår. I rötkammaren bearbetas slammet under en månad, för att sedan användas som bland annat gödsel. I rötkammaren bildas även metangas, som tillsammans med kompostpåsarna blir biogas för bland annat Västerås stadsbussar.

Den biologiska reningen kallas även för anläggningens hjärta. Här bryts organiskt material ned av mikroorganismer. Om vi spolar ut färger, avfettningsmedel, olja eller andra kemikalier, kan mikroorganismerna skadas eller i värsta fall slås ut.

Eftersedimenteringen är vattnets sista anhalt innan det är redo för att återförenas med Mälaren. Här tillsätts polymer som binder ihop kvarvarande partiklar till ”flockar”. I rännan i mitten rinner det renade vattnet vidare.

På väg ut till Mälaren passerar vattnet en sista kontrollstation, för avläsning av bland annat fosfor och kväve.

Till slut släpps vattnet ut i Mälaren igen för att sedan pumpas upp till Hässlö vattenreningsverk och filtreras via Badelundaåsen. Och på så sätt bli kranvatten igen. Ett ständigt pågående kretslopp.